Sitter på bussen hem till Oslo, råkade somna till förut och vaknade av att jag i drömmen jag drömde tjafsade med mitt värdbarn angående om han skulle gå på sin karateklass eller inte. Detta var en diskussion jag hade måååånga gånger när jag bodde där nere och nu även i min dröm. Jag tyckte självklart han skulle gå men han och hans uppnosiga kompis tyckte absolut inte han skulle gå. Tyvärr vet jag ej vem som vann eftersom jag vakna.

Det jag ville komma fram till är att det blir mer å mer tydligt hur mkt jag saknar dem!! Tror inte de går en dag utan att jag tänker på dem! Sitter nästan här och är villig att skita i min utlandssemester för att åka å hälsa på dem ist men man ha sol å bad så får försöka fixa båda!

Det är för övrigt helt sjukt att min lillkille fyller 7 om en månad! Han var ju nästan 4 när jag kom!! Hade preeecis precis fyllt 5 å nu blir han 7? Vart tar åren vägen?! Snart kanske jag kommer dit och han växt ifrån allt det där mysiga som att sitta i mitt knä, hålla mej i handen, massa gosiga kramar, graby grab ect. Vilket hjärtekrossning!