Igårnatt drömmde jag om mitt farväl i USA. Att behöva säga hejdå till en familj, vänner, bekanta, ett helt samhälle man levt med i över ett år är svårt. Att säga hejdå till vuxna är en sak, klart det aldrig är kul. Men man vet att vuxna ändras inte så mycket på samma sätt. Om jag träffar dem om  1-2 år igen kommer dem va ungefär samma person. Men att säga hejdå till barn, å ej veta när man får se dem igen , men veta att de kommer dröja är svårt. En femåring är en helt annan person efter 1-2 år ! Att dessutom säga hejdå till barn som man agerat mamma för i över ett år är hemskt! Jag ser dem, framförallt lillkillen eftersom vi var mest på dagarna, och hade sjukt bra kemi ihop, jag ser han/dem verkligen som mitt egna. Och att då lämna dem, och ej veta efter hur många månader/år man får se dem igen är hjärtekrossande. Framförallt när man vet hur ledsna dem var. När min lillkille bara sitter och gråter otröstande och inte ens vill prata med mej för han är så ledsen på mej att jag lämnar. Usch det var inget roligt.

Jag drömde alltså igår natt att jag var tvungen att ta detta farväl igen. Jag gick runt och bar på min lillekille som bara grät och grät i min famn. Samtidigt som jag gick runt å krama alla och sa hejdå. Min värdmamma hade ju sagt att jag var tvungen å vara stark för barnens skull och ej visa mej ledsen å gråta. Så det gjorde jag inte, om jävlar vad jag grät på insidan.

Antagligen drömmde jag detta för jag är jävligt nervös över hur jag kommer reagera när jag åker och hälsar på i USA. Det var många tårar när jag berättade för dem att jag valt att åka hem istället för att stanna. Men själva dagen när jag åkte var rätt smärtfri. Både hejdået med ryan och med familjen och lillkillen gick utan tårar. Men av någon anledning känns det som när jag kommer åka hem denna gången , kommer det var beydligt svårare, jag vet inte varför. Kanske för att jag visste när jag åkte hem, att jag skulle åka å hälsa på så fort jag fick möjlighet. Kanske för att jag kommer inse hur mkt barnen har växt och ändrats medan jag är borta. Hur mkt jag fakitskt missar när jag är på andra sidan atlanten. Eller kasnke för att jag aldrig trodde jag skulle sakna dem SÅÅÅHÄR mkt ! Jag tänker på min lillkille å tjejen och deras kusiner så gott som varje dag ! Dem är mina trollungar så är det bara ! Så jag ska aldrig mer säga hejdå , ska alltid bara säga, vi ses snart igen !



I love you my sunshine !