Ingen har missat, ingen i Norge, Ingen i Sverige, Ingen i norden, och jag tror inte det är många i världen som har missat, Norges tragedi dem råkat ut för.

Jag hade nyss kommit hem ifrån jobbet, var väldigt trött å tänkte lägga mej i soffan med datan lite innan jag skulle iväg å möta upp min underbara kusin som skulle komma på besök ifrån Sverige.

Och det var då det small till, högt så in i den. Å jag tänkte "vart ifan kom den jävla åskan ifrån så snabbt?!?" Men stängde iaf av datorn igen, funderade på om jag skulle springa ner till ICA där anna jobbar bara för att slippa vara själv mitt i åskan, men det kom inga fler smälllar så jag la me för att vila lite istället. Det tog väl inte mer än 10 minuter innan pappa ringde:. "Det har varit explotion inne i Oslo"... jag hoppar upp å skriker vaaa? jag trodde det åksade  bara? Går in och läser på aftonbladet, springer ner och berättar för anna, går upp till lägenheten igen, kollar på nyheterna, ser vilket kaos det är inne i stan. Å mitt i detta måste jag springa till Tbanan för att möta upp Olivia, jag var livrädd för att åka in dit ensam. Det gick bra iaf och vi tog första Tbana hem igen !

När vi kommer hem ser vi nyheten om galningen som skjutit hej vilt ute på Utøya. Vi blir allt mer orolig, senare på kväällen kommer första dödstalet, 2 personer döda! senare 4 Personer döda. Polisen uppmanar att stanna hemma, Ledsna besvikna och ovetande övet det stora allvaret stannar vi hemma den kvällen.

När vi sedan vaknar på morgonen får vi den stora chocken, 91 stycken döda, som idag ökat till 93. Hela Oslo, hela norge ligger i sorg, det är obegripligt att förstå, vi kollar på nyheterna, betsämmer oss senare att ialalfall ta en sväng till ikea. Åker in till stan för å ta bussen där ifrån, stämmningen i stan är konstig, det är tabu att le . Och ja, det finns inget att le åt en sådan dag.

Men vi hade en bra dag igår , lördag, drack vin, åt godis å myste i åskan på kvällen. Livet var rätt bra trots allt som hänt. Det är inte förrän idag allting har gått in för mej. Det är inte förrän jag såg minnesstunden i Oslos kyrka, Inte förrän jag läst blogginlägg från ungdommar som var ute på ön, Inte förrän jag tagit mej in i stan å sett folk med blommbuketter vart jag än vänder mej om, folk som är påväg till platserna , men blommer, ljus, kort och allt vad det kan vara. Det är inte förrän jag vart inne i stan och sett alla avspärrningar. Det är inte förrän du hamnar Där och nu som det går in.

Så många unga som miste sitt liv, endast för att dem har en åsikt och engagerar sej och brinner för den. Ingen är värd att dö för att dem tycker på ett viss sätt. Och om man nu tycker det är många som dött och sörjer för dem , tänk då hur många som står där övergivna , och mist sin dotter/son/syskon/bästa kompis/pojkvän/flickvän/kusin/släking/arbetskompis ect ect. Så många som blivit drabbade, så många som sörjer, så många som kommer få kämpa i så många år över den smärta de känner.

Det är obegripligt, det finns inga ord. Jag och Anna sitter tysta i lägenheten, vi har inte längre någonting att säga varann, det finns inga ord som man kan beskriva detta med. Och det vanliga vi brukar prata om , så som shopping, alllt vi vill köpa, gymkortet vi vill skaffa, lägenheten vi vill ha, killen som va snygg, allt känns utan mening, inget har en betydelse just nu. Det enda som har en betydelse är alla ens nära och kära. Så musiken får tala för sej själv i våran lägenhet för tillfället.

Och alla tankar finns hos de drabbade. Men även hos mina nära och kära, Jag är inte med er, Jag flänger och far. Men ni är alltid med mej i mina tanker och i mitt hjärta !  Det är i ett sådant här tillfälle man verkligen ser vilka som står en nära och bryr sej . Vilka som hör av sej och frågar hur man mår, vilka som är oroliga över en och direkt har tänkt på en när de hörde nyheten. Man har folk som man går runt och kallar bästa kompisar , Men de har inte haft förmågan att slängt iväg ett enda telefonsamtal/sms/fabebook medelande under hela helgen! Men sedan har man folk som man inte pratat med på flera månader, flera år som man kasnke inte känner så bra, men som hörde av sej direkt för att kolla så man var okej!

Släng inte bort tid på ytliga människor som inte ger dej någonting ! Ge istället all din kärlek och tid till dem som faktiskt ger dej någonting tillbaka !





All kärlek till min familj och alla drabbade <3